Allmogens högtidskläder är ofta förebilder till våra folkdräkter. Bröllop var kanske den största högtid man var med om och då gällde det för brud och brudgum att utmärka sig lite extra i sin klädsel. Här är en beskrivning gjord 1846 av en resenär.
Nils Månsson Mandelgren (1813-1899) var en resande konstnär i 1800-talets Sverige. Under en av hans resor beskriver han ett bondbröllop i Vånga. Hela beskrivningen går att läsa i boken ”Nils Månsson Mandelgren” av Bengt Jacobsson sidorna 128-135.
Brudgum i Vånga 1846
Trots att brudgummens dräkt sällan kom i närheten av brudens praktfulla utstyrsel innebar den en tydlig markering av det högtidliga sammanhanget genom bruket av vissa bestämda plagg. Den svarta kappan var ett sådan brudgumsplagg och i landets norra delar förekom länge att man lånade en prästkappa för detta tillfälle. Att klä sig över sin rang eller sitt stånd tillhörde brudgummens rättigheter.
På Mandelgrens teckning från Vånga 1846 är brudgummen klädd i svart kapprock, på framsidan pyntade med tapperhetsmedaljer ”lånta av soldater”. Om bruket av sporrar har Wiede sagt att de användes både av brudgummen och de manliga gästerna ”ty de färdas alla, på utridaredagen som bröllopsdagen, till häst”. Så såg man år 1840 vid ett bröllop i Restad mer än 60 man till häst, utom brudgummen, hofriddarne och de sex blåsande spelmännen.
Brud i Vånga 1846
Här ståtar bruden i den fulllödigaste prakt som tänkas kan! Till den överlastade brudkronan hör ett lika överdekorerat bröstparti som bäst beskrives med Wiedes ord: ”Halsen och bröstet öfvertäckta med perlband, gulkedjor, medaljonger och andra smycken, samt dernäst med en af galoner, perlor och smycken utsirad bröstlagg, som räcker till midjan. På kroppen bär hon en lifklädning av svart taft, nedtill med 3 á 4 omgångar gulldgaloner, öfverallt prydd med bandrosor och band eller galoner, radtals och i krokar”. Ju mer glittrande grannlåt man kan få inpassad i brudskruden, desto bättre är det.
Vånga brudklänning. Fotograf Niclas Fasth. 
Vånga brudklänning. Fotograf Niclas Fasth.
I samband med en fotografering av kvinnliga dräkter från Vånga vid hembygdsgården i Vånga var fotograf Nicklas Fasth med och förevigade.
I mitten av bild 1 har vi Folkungagillets brudklänning årgång 1846 (efter Mandelgrens teckningar), till höger i kjol med rött band en dräkt som rekonstruerades under 1930-talet. Längst till vänster en dräkt med tyger so mrekonstruerades efter tygbitar som kom fram vid en husrenovering. Under 1980-talet komponerades denna dräkt som en sommarvariant med bomullstyg.
Övriga tre ”dräkter” är inspirerade från klädesplagg som finns på nordiska museet, Regna hembygdsgård och äldre texter.
Vidare läsning
Läs mer om Vångadräkten på Folkungagillets sida Dräkt och slöjd eller på bloggen Dräkt i Östergötland.